Mellan ung och erfaren, hur pratar vi om ålder utan att polarisera?

Det finns ett intressant fenomen i våra Linkedinflöden just nu:

🧓 Inlägg som uppmärksammar ålderism och svårigheten att få jobb efter 55.
🧒 Inlägg som handlar om unga som inte får chansen, eller plats att växa.

Båda perspektiven är viktiga. Men vad händer när de ställs mot varandra?

Vi tror att framtidens arbetsmarknad behöver båda. Det handlar inte om vem som har det ”värre” utan om att skapa dialog, inkludering och respekt i båda riktningarna.

En mångfald av erfarenheter, perspektiv och åldrar är inte bara fint på pappret. Det är en konkret tillgång i en föränderlig värld. ✨

Så hur bygger vi broar mellan generationer, istället för att förstärka klyftor?

Nyfiken på era tankar. Hur gör ni?